vart tog ni vägen?

min fina robin tänkte skriva ett inlägg på facebook förut för att fråga vart alla hans kompisar hade tagit vägen sen fem månader tillbaka. alla fanns där i början men sen försvann dom flesta lika fort som man blinkade till.
250 stycken kommenterade den första bilden robin la ut efter allt det som hade hänt. vissa för att säga att dom "fanns" där för honom och vissa för att bara "stödja" honom eller visa att dom brydde sig med ett "<3".
visst, jag kan tycka att det är en fin sak att göra men inte om man inte menar det.. då kan man faktiskt lika gärna låta bli kan jag tycka. 
250 stycken kommentarer och jag kan nog få ihop 15 stycken av dom personerna som fortfarande finns där för honom. FEMTON stycken. 
jag har funnits där för robin från första stund. gått från ena sidan av deje till den andra för att han behövde mig - och nej, deje är inte stort men det är ändå en bit att gå men det hindrade mig inte när han behövde mig och hade det varit så hade jag lika gärna gått från Karlstad när han behövde mig. jag har spenderat dom flesta dagar med honom dom senaste fem månaderna så jag vet exakt vilka som verkligen bryr sig om den killen och ställer upp för honom. men fatta mig inte fel. jag är inget helgon för allt det där och jag ska absolut inte ha nåt cred för det. för det är så man gör som en äkta vän. 

Jag kan se på honom att det gör lika ont i kroppen på han nu som det gjorde för fem månader sen. jag vet och jag ser på honom hur ont det gör att se bilderna på facebook. jag klandrar honom inte. dom dagarna han behöver vara ledsen får han va ledsen, men just dom dagarna håller jag hans hand extra hårt för att visa att jag finns där. 
saken är den att dagarna blir inte lättare, man får bara lära sig att hantera det och leva med det tragiska som har hänt. jag ser på honom att det är svårt, men han fixar det. 

förut när robin sa att han funderade på att skriva på facebook och fråga vart alla hans kompisar hade tagit vägen dom här 5 månaderna som hade gått så sa jag till honom att det inte kommer förändra något, att dom har gjort sitt val.
när jag väl tänkte efter så har dom fortfarande gjort sitt val men dom personerna kan åtminstone få en tankeställare. vart har ni tagit vägen? ni som skulle finnas där för min pojkvän? gick ni upp i rök eller vart tog ni vägen? för han är värd betydligt bättre än såhär.






Kommentarer

Kommentera:

Ditt namn:
Kom ihåg mig

E-postadress: (visas bara för mig)

Bloggadress/hemsida:

Kommentar:

Instagram:

suuufi

Kategorier