varför gör man egentligen så? 
lovar en människa massa saker och sen inte står fast vid det? varför lovar man saker man inte kan hålla? 
"jag älskar dig, jag vill aldrig vara utan dig" varför säger man så när man sedan går sin väg? 
jag fattar inte. jag skulle aldrig lova en människa att till exempel finnas där för den och sen bara strunta i det. 
man har ett liv, man lever en gång. varför inte göra det bästa utav det? varför inte leva livet? 
saken är ju den också att när man väl lever livet så är det alltid någon som ska stå ivägen och påpeka det. varje person har en egen vilja, den gör vad den vill. ingen ska stå ivägen för en annan människa. man ska öppna varenda dörr som finns här i livet om man får möjlighet till det sen ska man gå den väg man själv vill gå. varför leva efter någon annans regler? man ska leva varje dag som om det vore den sista, för vad vet egentligen vi om vad morgondagen har att ge? 

jag är en sån person som är så inihelvete impulsiv/spontan för att jag vill leva mitt liv, jag vill vara nöjd. jag vill leva mitt liv när jag fortfarande har chansen till det. för tänk hur mycket man egentligen ångrar sig sen om man inte har gjort det? imorgon kanske jag sitter i en rullstol och är förlamad. riktigt hemsk tanke. jag vet. men det kan hända vem fan som helst, när som helst. men människor är för blinda. "det händer inte mig" eller "det skulle aldrig hända någon jag känner" ska jag berätta en hemlighet? alla kommer lyfta från detta runda klot någon gång. så den dagen kommer då det är någon du känner. 

berätta för alla vad dom är för er. berätta för dom du älskar att du älskar dom. berätta för dom som betyder nåt för dig att dom faktiskt betyder nåt. se till att du finns där för dom som behöver det. gör skillnad. och viktigast av allt, våga förlåta. för den dagen kommer då det är försent.

"life is a story, make yours a best seller"