Jag känner mig på något sätt redo. redo att börja igen. Redo att dra upp allt gammalt när det här året börjar lida mot sitt slut. 

"Tänk din blogg är den ända jag läser. känns som jag lär känna dig mer å mer genom att läsa den. Du skriver så sjukt bra, varierande och fint.♥♥"
jag saknar det där pushandet från den där fantastiska människan. jag saknar att det fanns någon som hela tiden satt och väntade på mina inlägg.
"Ta hand om dig mitt hjärta! Jag blir så ledsen när jag läser hur ledsen du mår, vi ska få dig att må sådär äckligt jävla bra igen, vi fixar det!♥"
redan där så gav hon mig nåt så otroligt mycket styrka att bara fortsätta le mot alla idioter. hon var en av de människorna som lyfte upp mig när jag mer eller mindre ramlat ner. 
"När jag blev sjuk var du en av dom som gjorde mina dagar varje dag, du skrev och fråga hur jag mådde hela tiden, jag kanske aldrig sa det men du fick mina dagar att bli väldigt ljusa när jag minuten innan hade gått sönder"
det betydde så mycket för mig att jag kunde göra skillnad. att jag fick vara hennes vän och att jag fick finnas där för henne. 
"Bäst är du, tvivla aldrig på dig själv gumman för du är en så jävla stor person med hjärtat på rätt plats!"
hon trodde på mig, hon fick mig att ibland faktiskt till och med att tro på mig själv. hon gav mig så mycket styrka och så mycket glädje. 

Den 15:de är det dags igen älskling, Deje och Olsäter spelar. sist var vi där tillsammans. den här gången fattas någonting. Jag kommer sakna att inte ha dig där, att inte kunna smådiskutera allt med dig, att inte kunna skratta med dig och att inte få känna ditt ansikte nerborrat i min halsduk när allt blir spännande.  

Din familj hade ordnat med en jättefin begravning, jag var där och sa hejdå. 
trots det känns det som att du snart ska komma hem. jag vet inte, känslan är så konstig, så tom. 
Jag bara hoppas att du sover gott gumman, utan smärta och fri. du kommer alltid ha en speciell plats, jag älskar dig.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det har hänt så mycket där här året. saker som satt sig som ett ärr. saker som får mig att känna mig lika stark som hulken, till exempel att jag och robin klarade det. vi stod emot allt. vi släppte inte varandra när det blev sån fruktansvärd motvind. det är som vi brukar säga "har vi klarat det året som har varit, då klarar vi nog allt" 
ingen skulle förtjäna all den skit jag och robin fick ta. det bästa har varit att få visa folk att dom haft fel. att robin inte hade mig som en tröst och att vi faktiskt skulle hålla ihop. jag blir varm i kroppen, vi gjorde det! 

det är så svårt att veta vad man ska skriva. ett år. det är lång tid. så mycket har hänt. men 2015 har även gjort mig till en starkare och mognare person. jag har lärt mig att se livet från ett annat perspektiv. min kropp är inte fylld med hat längre utan den är fylld med kärlek. 

Jag hoppas erat 2015 har varit fyllt med äventyr, glädje, sorg och kärlek. att ni har blivit starkare som människor men även att 2015 har bidragit till många nya vägar att gå på.
jag önskar er ett gott nytt år och en bra 2016.